Having A Hard Time

Tänkte det är dags nu att säga sanningen om pappa och varför jag knappt bloggat på senaste.
Pappa har ju långt skriden cancer, bland annat Malignt Melanom. Han har genomgått cellgiftsbehandling och strålning nu under våren vilket har gjort han väldigt svag. Han har tappat massor i vikt och väger nu bara runt 63 kilo. Han har fått varit hemma tills inatt hos mamma och Tomas, då han fick sådana smärtor att han var tvungen att åka upp med ambulans till Sollefteå sjukhus inatt runt klockan tre.
 
Jag och älskling hade suttit uppe och vakat över honom, för han har förlorat förmågan att gå på grund av en tumör i ryggen som trycker på nerverna där. Imorse fick han den bortopererad, men han kan fortfarande inte gå. Han äter massor av mediciner, bland annat Oxiderm, men dessa hjälper inte tillräckligt mycket för att han ska bli av med smärtan.
 
Det är så hemskt allting. Det är fruktansvärt att se sin egen pappa i sådana smärtor att han knappt klarar av att genomlida det. Han har pratat flera gånger om att han vill dö, men det är ju inget som vi kan göra något åt. Tack och lov får han vård nu på sjukhuset och han är lyckligt lottad att han har så många anhöriga runt omkring sig som tar hand om och stöttar honom. Det är det långtifrån alla som har. Sjukvården idag är så fucked up att de skickar hem dödssjuka människor, det är fruktansvärt! Men nu ska han få vara kvar där till på tisdag iallafall.. Så det får bli bilturer upp till honom varje dag nu. Jag tror dock inte att han kommer kunna återhämta sig från allt detta. Men kanske ska han få slippa ha så ont iallafall nu, jag hoppas iallafall det.
 
Jag ser ut som fan själv, inte sovit på 2 dygn nästan, jättesvullna ögonlock från allt gråtande och helt slut i hela kroppen. Känner mig som en gammal kärring..
 
Förlåt för ett jättetråkigt inlägg, men jag orkar inte hålla humöret uppe nu längre. Nu ska jag iallafall sova..
 
Man får tänka på att ta vara på all tid man kan få med sin familj, för en dag kommer då de inte finns längre. Så ta hand om era föräldrar, det är jätteviktigt!





Japp, jag bor här!

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback

Hej!
Cecilia heter jag och jag är en tjej på 29 år, bosatt i ett rött radhus i Härnösand där jag bor tillsammans med min sambo Mattias.

Mina inlägg här kommer till stor del att förmedlas genom bilder då fotograferingen ligger mig mycket varmt om hjärtat. Kameran följer mig i stort sett överallt! :)