1 År & 7 Månader <3

Lite över ett år och sju månader har gått sedan jag fick se min älskade pappa ta sitt sista andetag för att sedan sluta ögonen för alltid och lämna jordelivet.
Jag brukar inte skriva om det ofta här på bloggen då jag istället vill fokusera på att dela med mig av allt det bra som jag har här i livet.
 
Men ibland kommer känslorna bara över en. Min pappa finns inte längre. Cancern tog hans liv. Det går inte en dag utan att jag tänker på min älskade pappa, som genom livet varit min största stöttepelare tillsammans med mamma. Det finns så mycket som jag ångrar att jag inte gjorde, som att spendera mer tid med han vid livets slut.
 
Men allt var som ett slags vakuum då, jag var i en sån chock och ville inte inse vad som skulle hända. Jag visste ju inte förrän tre veckor innan han dog! Jag visste inte hur illa det var.. Pappa ville inte såra mig, han ville inte göra mig ledsen. Han försökte låta pigg och glad på telefonen, och när jag väl kom upp till Norrland den 22 juli 2012 så rasade hela mitt liv samman när jag insåg att han hade undanhållit allvaret i situationen för mig, av rädsla för att göra mig ledsen. Det var när jag såg pappa stå där, utanför Sollefteå sjukhus och vänta på oss, som jag insåg att han faktiskt skulle dö. Att cancern skulle ta hans liv.
 
Jag kände knappt igen honom. Han hade blivit så mager. Cellgiftsbehandlingen och strålningen hade tagit så hårt på han. Jag klev ur bilen och gick fram till honom och omfamnade honom, gråtandes. Pappa började oxå gråta och där stod vi tillsammans och grät. Åh vad jag saknar dig pappa!!
 
Jag önskar så att jag fick mer tid med dig. Att jag åkte upp tidigare till Norrland, och inte enbart tre veckor innan du gick bort. Men jag visste ju inte!! :( Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Det är en smärta som aldrig kommer gå över. Jag älskar dig pappa, jag älskar dig så! Jag önskar du hade fått ett bättre slut än du fick :( Samtidigt vet jag att du är på ett bättre ställe nu, utan smärta <3
 
Vi kommer ses igen, det vet jag <3 Jag älskar dig finaste papi.
 
 





Mamsen

Lilla Gumman, så fint du skriver. Han är med oss varje dag i tankarna. När jag står vid jättehögen med ved och klyver, tänker jag att nu skulle han velat vara med. Jag minns hur glad han var i maj 2012 när han stod och klöv ved. Trött och slut efter strålningen men så positiv och alla trodde just då att det kanske skulle gå bra. Nu blev det inte så.....
Du ska inte känna dåligt samvete för som du skriver, han gjorde allt för att undanhålla verkligheten för dig.
Han kommer alltid att vara med oss ♥
Älskar dig

Svar: Love you too mami <3 !
Cissi

victoria

Fint skrivet cissi! förstår precis vad du menar. det har gått snart 5 år sen min pappa gick bort i cancer men ändå så tänker jag på honom varje dag fortfarande. saker man skulle vilja berätta för honom, tillfällen som man vet han skulle uppskatta, saker han skulle kunna hjälpa mig med osv. Jag ångrar också att jag inte spenderade mer tid, jag tog inte ens studieuppehåll utan var härnere tills han dog, hann inte ens upp för att säga hejdå :( men jag försöker att komma ihåg och glädjas åt de stunder vi hade ihop innan han blev sjuk istället. Har du kommit i kontakt med Ung Cancer förresten? De har bland annat FBgrupper för anhöriga där man kan ventilera och prata med andra m.m. stor kram!

Svar: Tack <3 Usch, det visste jag inte :( beklagar! Jättetråkigt att du inte hann säga hejdå heller, fy :( Nej, det har jag inte, brukar ventilera med mina vänner när det känns tungt :) Ska kolla upp det! kram!
Cissi

victoria

Tack! ja har för mig att jag skrev till dig på FB när din pappa va sjuk men kanske minns fel. Ah va bra :) men är rätt skönt att prata med andra som är i samma situation tycker jag iaf :)för även om andra kan vara förstående så vet de ju inte alls hur det är. så bara att höra av dig om du skulle känna för det!

Svar: Jo precis :) Tack! <3 :)
Cissi

matte

Min älskade Cecilia! Du är så otroligt söt och snäll! Väldigt fint skrivet. Puss <3

Svar: Tack finaste <3! Du kan vara ^.^
Cissi

Japp, jag bor här!

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback

Hej!
Cecilia heter jag och jag är en tjej på 29 år, bosatt i ett rött radhus i Härnösand där jag bor tillsammans med min sambo Mattias.

Mina inlägg här kommer till stor del att förmedlas genom bilder då fotograferingen ligger mig mycket varmt om hjärtat. Kameran följer mig i stort sett överallt! :)