C I S S I S S A G A

 

Trodde jag hade fått massor av fina bilder under den korta stund vi stannade där, men tji fick jag :p Tidspressen hade fått mig att nöja mig med bilder som såg okej ut på displayen, men väl hemma upptäckte jag att dem inte alls var så bra som jag trott.. Det starka solljuset hade helt frätt sönder massa bilder ute och det tvärtemot kassa ljuset inne i kyrkan hade resulterat i massa rörelseoskärpa.. Kul :P Nåja, man kan inte få allt.. Får helt enkelt åka dit en gång till någon annan gång, för det var så vackert där!

Nu är jag äntligen hemma i Skåne, och sitter vid min egna dator för första gången på 5 veckor. Känns skönt ändå att vara hemma, men samtidigt lite vemodigt att lämna alla nära och kära där uppe. Bilresan ner gick jättebra, lilla Gunn tuffade på som hon alltid gjort och står nu lugnt ute på parkeringen utanför huset =)

 

Nu är det dags för nya tag! På måndag börjar jag min praktik, och har redan imorgon ett möte på kommunhuset med Ulrika som ska vara min handledare. Känns spännande faktiskt med praktik :D

 

 

Idag påbörjar jag och min pojke om ett tag resan hem med bilen. Det blir en lång körning, dock så ska vi stanna till och övernatta i Örebro hos Tim och Cecilia. Så blir ungefär 50 mil/dag är det tänkt! Känns lite vemodigt att lämna Norrland ändå, trots att jag har spenderat över en månad här uppe. Det mest sorgliga nästan är att jag där nere aldrig kommer få telefonsamtal från pappa där han utbrister "Men hej på dig gumman!" i glad ton.. :( Det kommer bli sjukt tomt..

 

Dessutom verkar det som att hans bil saknar sin Husse, för hon bara går sönder :P Har bytt kamkedja nyss, och nu är hon på reparation och får ny vattentank och hjul till generatorn.. Orka ._. Nåja, pajar hon ännu mer är det helt enkelt inte menat att jag ska äga en bil, så då får jag väl ställa av henne eller sälja henne och ge mamma och Thomas pengarna. Inte mer med det. Men nog är det lite illa att pappa först dör och sedan veckan efter dör bilen haha... Stackars Gunn.. (bilen heter det, hehe.)

 

Det var min premiär som bilfotograf, så för att vara första gången tycker jag det blev rätt bra ändå :D Hade typ 100 bilder när jag var färdig den kvällen, så har här valt ut ett litet smakprov från kvällen =)

 

 

Så blev till att fota lite bilder på mammas utekatter, Bubbas och Lillkisse. Min mamma är alldeles för snäll egentligen, hon klarar inte av att se hungriga magra katter. Så när vår granne övergav Bubbas (den svartvita) då han flyttade började hon mata honom. Sedan har vi Lillkisse, som var så mager och sliten då han en dag satt under vår bro att han också hade lyckan att få mat av mamma.. Och på den vägen är det.. Nu matas dem båda två ute här, och mamma fick fem katter helst plötsligt haha :P

 

 

Men nu eftersom jag tog dessa tänkte jag ändå visa upp min absoluta favoritväska som fyller två år nu :D

 

Sjukt bra kvalitet i den är det, egentligen så borde den vara helt paj nu med tanke på hur mycket jag flängt runt med den, men den är helt i nyskick än ^^ Det som är extra najs är att inga detaljer har gått sönder eller blivit missfärgade heller.. Men så är den ju äkta med så då borde den inte gå sönder tycker man :>

 

 

 

Bjuder på lite bilder från vackra Högklinten i Mjällom!

Mamma, jag och Tomas åkte ut till Mjällom tidigt förra veckan för att plocka blåbär och bestiga detta kalottberg. Jag själv har varit där uppe många gånger när jag var yngre, men nu var det alltså dags igen att gå upp till toppen :D

 

På Högklinten finns förutom den underbart vackra utsikten även världens högst belägna klapperstensfält, som syns i bild 1. Detta är rester från tiden då inlandsisen täckte hela Skandinavien under den senaste istiden. När isen sedan låg stilla och smälte föll material ut ur den som tidigare dragits med, aka stenarna som fint samlade sig längst ner i vad vi idag ser som klapperstensfält. Därefter höjde sig berget och då följde fältet med upp i höjden ^^ Nu är berget nästan 300 meter högt, och bjuder på en underbar utsikt från toppen :D

 

Var ett bra tag sedan jag skrev nu. Men nu är jag tillbaka! Är fortfarande uppe i Norrland hos mamma i "Gula huset" och har nu börjat bearbeta allt som har hänt ordentligt. Har haft supermycket att göra så har inte haft tid att sitta här och skriva och så men nu jäklar!

 

 

Det har varit ett mycket turbulent dygn. Jag har inte orkat uppdatera här. I tre års tid har min pappa slagits mot prostatacancer, urinrörscancer och malignt melanom. Igår segrade cancern till slut. Det var så fridfullt ändå, han var så beredd. Han hade dygnet innan äntligen fått sin morfinpump som doktor Sundvall kämpat så för att han skulle få. Vi alla samlades där under dagen och vakade. På något sätt kände man på sig att det var dags denna dag.

 

Jag har aldrig sett en människa dö förut. Vi var alla samlade och jag och min lillasyster höll hans händer. Han började få svårt att andas framåt kvällen, vi alla stod runt omkring honom och grät tyst medans hans favoritmusik med panflöjt spelade i bakgrunden. Det var det värsta och samtidigt bästa jag gjort i hela mitt liv. Att orka stanna kvar. Innan han dog viskade han fram sina sista ord: "I love you" till oss och sedan öppnade han ögonen.. Tror att han färdades mot ljuset i den tunneln som många beskrivit då de haft nära-döden upplevelser. Han blinkade inte ens utan viskade bara de orden om och om igen. Jag har aldrig sett min storebror gråta men till och med han höll hårt i pappas hand och släppte ut alla känslor. Vi kramade pappas händer så han skulle känna att vi var där.. Vi sa att vi älskade honom och att han skulle följa ljuset. Men det var inte förrän min syster sa att hon skulle ta hand om mig och jag lovade att jag skulle slutföra mina studier som han till slut gav upp. Tror det var precis vad han ville höra..

 

När han slutade andas och blev orörlig var jag tvungen att gå ut i korridoren utanför, det gjorde så ont! Orkade inte ens stå upp så satte mig ner på golvet och grät ut all min sorg. Det var så hemskt, det var det värsta ögonblicket i mitt liv.

 

Sköterskorna tvättade av honom och klädde han i hans fina långärmade skjorta vi tagit med, kammade hans hår och lade hans händer fint över bröstet. Sedan fick vi gå in och säga farväl.. Jag stod där inne en lång stund, luktade på hans hår och kände hans underbara pappadoft. Han såg så fridfull ut, alla rynkor hade slätats ut och han såg så fin ut.. Det var det här han ville, han ville ju inte kämpa längre. Det var så fridfullt i rummet, och ett ljus brann bredvid hans säng. Stod bredvid honom och bara försökte greppa situationen samtidigt som jag bad en bön för pappa.. Sedan pussade jag honom på pannan, luktade på hans hår en sista gång innan jag till slut samlade modet att gå ut.

 

 

Accepterat att man kommer bli pappalös vid 25 års ålder. Accepterat just för att pappa har accepterat att döden är nära och välkomnar den. Han ser den som sin befrielse från alla sina plågor.. Jag kan förstå han. Han har haft ett rent helvete dessa tre år. Kämpat och kämpat mot den jävla cancern.. Och jag har alltid trott att han skulle bli frisk igen.. Men det blev inte så..

 

Försöker vara stark och försöker att inte bryta ihop av det faktum att pappa snart lämnar oss. Men det är så svårt!! Tror enbart människor som varit i samma sits förstår hur det känns. För så var det för mig.. Jag kunde inte sätta mig in i den situationen när det hänt för andra, hur det skulle kännas.. Inte förrän nu. Det är en hemsk känsla, en så hemsk känsla.. Ibland känns det som sagt att man ändå accepterat, men sedan ett tag senare rinner bägaren över igen och man översköljs av en våg av känslor.. Hade pappa inte varit så fridfull och lugn inför det hela hade det nog känts ännu värre dock..

 

 

 

Återkommer imorgon... :(

Pappa är nu på Kvarnbacken här i Kramfors, han kom dit i förrgår. Det är här han kommer att få avsluta sina dagar.. Det är så himla mycket blandade känslor, det är så fruktansvärt jobbigt.. Vill inte sitta här på bloggen och skriva massa tråkigheter heller, men det är är inte lätt att hålla humöret uppe..

 

 

Imorgon ska jag, mamma och Tomas åka ut till Mjällom iallafall och plocka lite kantareller. Sedan har pappa pratat om att han vill ha korv och mos från Sibylla i två dagar nu så vi ska köpa det till honom imorgon. På kvällen är det cruisingen här i Kramfors med så ska gå på den oxå.

 

Nu blir det till att försöka sova.. Yes, försöka, för vet inte om ja kommer lyckas =(

 

Innan jag går till sängs ikväll tänkte jag slänga upp lite bilder från Norrfällsviken som jag tog i helgen :D Norrfällsviken är en liten by ute vid kusten utanför Mjällom. Här ute har jag spenderat många somrar när jag varit yngre (ni kanske förstår varför, hehe). Älskar detta stället. Om ni har vägarna förbi Höga Kusten måste ni definitivt åka hit!

 

 

Är inte lätt att få till allt när man fotar insekter som pollinerar kan jag lova. Åh vad snabba de är! De sitter bara på blommorna några få sekunder, sedan sticker de ju :p

 

 

Denna är nästan min favorit, hehe. Dropparna glittrar som diamanter i oskärpan, tycker det blev riktigt fint =) Eller vad tycker ni?=)

 

 

Har inte hunnit redigera bilderna från Sandviken än tyvärr. Detta för att jag var rätt nere igår efter besöket hos pappa. Det är så hemskt att inse att han kommer att försvinna snart... =( Men, nu vill jag inte prata mer om det, blir bara ledsen då.

 

Jag är uppe tidigt idag iallafall, för idag ska vi åka ut till Norrfällsviken med Madde och gänget för att spendera en natt där! Så sitter här och försöker få i mig lite frulle. Vi har hyrt campingstugor och vildmarksbad, så det lär bli ett fint äventyr =)

 

 

Mina tidigare objektiv har inte haft förmågan att fånga dem ordentligt, men mitt makro det kan!

 

Det regnade igår natt så på morgonen drog jag ut i morgonsolen och fotade lite ^^ Blev massor med bilder, så dessa är bara en liiiiiten bråkdel =) Kunde inte bestämma mig hur jag ville redigera dem heller, så det blev lite olika från bild till bild :D

 

Innan incidenten med bommen och utflykten igårkväll var jag och mamma uppe och hälsade på pappa iallafall. Det var ett mycket roligt besök, för vi fick ner han i en rullstol och kunde ta ut han i friskluften för första gången sedan jag kom upp hit =) Pappa verkade jättelycklig när han insåg att han kan rulla omkring själv på rullstolen och bli lite mer mobil och inte bara ligga i sjukhussängen.. Var så kul att se han le igen =)

 

 

Haha, vilken utflykt det blev! Vi åkte ner till Sandviken där resterna av sågverket finns för att fiska och mysa lite. Fotade massa fina bilder dessutom :D Visar dem imorgon. Iallafall så var bommen uppe när vi åkte ner.. Men när vi skulle tillbaka så var bommen nere. Och fastlåst med ett rejält kodlås... Shysst! ;P

 

Efter att ha ringt runt i cirka 40 minuter till bland annat polisen och försökt nå klubben som har stället så gav vi upp och lät min pojke gå lös på låset.. Sagt och gjort, efter en halvtimmes bankande lyckades vi dyrka upp det till slut och kunde ta oss hem. Vi passade på att anmäla oss själva till polisen oxå för att ersätta låset :P Haha vilken kväll..