Pappas Sista Dag Igår
Hej på er.
Det har varit ett mycket turbulent dygn. Jag har inte orkat uppdatera här. I tre års tid har min pappa slagits mot prostatacancer, urinrörscancer och malignt melanom. Igår segrade cancern till slut. Det var så fridfullt ändå, han var så beredd. Han hade dygnet innan äntligen fått sin morfinpump som doktor Sundvall kämpat så för att han skulle få. Vi alla samlades där under dagen och vakade. På något sätt kände man på sig att det var dags denna dag.
Jag har aldrig sett en människa dö förut. Vi var alla samlade och jag och min lillasyster höll hans händer. Han började få svårt att andas framåt kvällen, vi alla stod runt omkring honom och grät tyst medans hans favoritmusik med panflöjt spelade i bakgrunden. Det var det värsta och samtidigt bästa jag gjort i hela mitt liv. Att orka stanna kvar. Innan han dog viskade han fram sina sista ord: "I love you" till oss och sedan öppnade han ögonen.. Tror att han färdades mot ljuset i den tunneln som många beskrivit då de haft nära-döden upplevelser. Han blinkade inte ens utan viskade bara de orden om och om igen. Jag har aldrig sett min storebror gråta men till och med han höll hårt i pappas hand och släppte ut alla känslor. Vi kramade pappas händer så han skulle känna att vi var där.. Vi sa att vi älskade honom och att han skulle följa ljuset. Men det var inte förrän min syster sa att hon skulle ta hand om mig och jag lovade att jag skulle slutföra mina studier som han till slut gav upp. Tror det var precis vad han ville höra..
När han slutade andas och blev orörlig var jag tvungen att gå ut i korridoren utanför, det gjorde så ont! Orkade inte ens stå upp så satte mig ner på golvet och grät ut all min sorg. Det var så hemskt, det var det värsta ögonblicket i mitt liv.
Sköterskorna tvättade av honom och klädde han i hans fina långärmade skjorta vi tagit med, kammade hans hår och lade hans händer fint över bröstet. Sedan fick vi gå in och säga farväl.. Jag stod där inne en lång stund, luktade på hans hår och kände hans underbara pappadoft. Han såg så fridfull ut, alla rynkor hade slätats ut och han såg så fin ut.. Det var det här han ville, han ville ju inte kämpa längre. Det var så fridfullt i rummet, och ett ljus brann bredvid hans säng. Stod bredvid honom och bara försökte greppa situationen samtidigt som jag bad en bön för pappa.. Sedan pussade jag honom på pannan, luktade på hans hår en sista gång innan jag till slut samlade modet att gå ut.
Jag kommer aldrig att få se min pappa mer. Det känns så overkligt. Sorgen är så färsk, det känns så fruktansvärt tomt.. Trots att jag vet att han har det bättre nu så känns det så svårt att förstå.. Men jag är ändå glad att han fick det bästa avslut man kunde få, med alla anhöriga bredvid sig och utan smärta..
Nu återstår det att hålla löftet man gav pappa. Att fullfölja skolan, att minnas alla goda stunder, alla fisketurer, alla minnen vi har tillsammans. Kommer aldrig att glömma min pappa. Jag älskar honom så mycket..
Dagen innan han dog sade han till sin syster när dem var där att "Jag har frid." Det var så underbart att höra.. Min pappa var den bästa pappa man kunde haft. <3 Saknaden är stor.
yli
som ovanstående skriver vet inte vad jag ska skriva men tårarna rinner när jag läser detta ! du är verkligen stark som kan skriva ut allt.styrkekramar till tusen!en som läser din blogg!
Cissi
Tack finaste ni! Jag kände jag ville släppa ut allt jag kände igår så då skrev jag detta.. Det gör ont men jag försöker vara stark..:) kramar på er! Tack <3
yli
de måste kännas hemskt att förlora sina föräldrar många kramar till dig!
Svar:
Cissi
Trackback
Jag vet inte vad jag ska säga. Men det är hemskt! :/ Och du är riktigt stark som orkar skriva ut allting här! Tänker på dig/er! Rip! <3 kram