Sluttampen För Pappa..
Ibland känns det som att man accepterat det hela.
Accepterat att man kommer bli pappalös vid 25 års ålder. Accepterat just för att pappa har accepterat att döden är nära och välkomnar den. Han ser den som sin befrielse från alla sina plågor.. Jag kan förstå han. Han har haft ett rent helvete dessa tre år. Kämpat och kämpat mot den jävla cancern.. Och jag har alltid trott att han skulle bli frisk igen.. Men det blev inte så..
Försöker vara stark och försöker att inte bryta ihop av det faktum att pappa snart lämnar oss. Men det är så svårt!! Tror enbart människor som varit i samma sits förstår hur det känns. För så var det för mig.. Jag kunde inte sätta mig in i den situationen när det hänt för andra, hur det skulle kännas.. Inte förrän nu. Det är en hemsk känsla, en så hemsk känsla.. Ibland känns det som sagt att man ändå accepterat, men sedan ett tag senare rinner bägaren över igen och man översköljs av en våg av känslor.. Hade pappa inte varit så fridfull och lugn inför det hela hade det nog känts ännu värre dock..
Försöker vara stark för min pappa.. Vi vakar vid hans sida hela dagarna.. Min älskade bror Göran kom upp idag med.. När pappa fick se Göran så sa han ingenting, men när Göran tog hans hand så fällde han tårar.. Det var allt han orkade :( Men det var oxå allt som behövdes..
Det är inte långt kvar nu iallafall.. Pappas cancer är så långt gången att han mest sover fridfullt.. Äntligen har de fått medicinen att funka så han inte känner så mycket smärta. Han har börjat få andningsuppehåll i sömnen med, så känns som att det är så han kommer att somna in.. Lugnt och stilla i en vacker dröm. Han säger han drömmer så många vackra drömmar. Det får det hela att kännas så mycket bättre..
Jag måste försöka sova nu.. Godnatt och sov gott, och ta hand om era nära och kära!
yli
läser din blogg jätte fin är den! alla tankar tilldig !
Svar:
Cissi
Trackback
All styrka till dig och din familj!<3