Fuck You, Cancer
Jag orkade inte uppdatera igår.Anledningen var att jag helt enkelt var alldeles för deppig för det. Detta har att göra med min pappa. Han har cancer, haft i ca 3 år och den har nu spridit sig. För några dagar sedan opererade han bort ena lymfkörteln för det hade spridit sig dit och nu ska han upp på en skiktröntgen snart för att se om det har spridit sig ännu mer. Han ville inte berätta allt för mig men han sa att det inte såg så lovande ut. Utöver det så sade han till mig igår på telefon att han "minsann inte tänkte slänga in handduken än!" och "att detta är banne mig inte över än!" så han har ju positiv attityd iallafall. Stackars pappa, som han har kämpat mot den här skiten nu i flera år.
Det känns som att de tar bort mer och mer av honom hela tiden.. I somras opererade de bort massa malignt melanom från hans hud och nu lymfkörteln.. Vad ska komma härnäst? Antagligen ska han börja på cellgifter, något jag verkligen inte ser fram emot. Jag hoppas han klarar detta! Jag vet inte hur jag skulle klara av att leva annars...
Grät så mkt igår så jag blev alldeles svullen i ögonen och dem sved hela kvällen.. Det rinner tårar nerför ögonen nu när jag skriver detta oxå.. =(
Pratade med mamma igår med, hon säger att pappa är en riktig viking så nog ska han klara det här. Och jag hoppas på det! Jävla cancer, go away, pappa förtjänar inte detta, han är ju så himla snäll och go.
Bara att hoppas på det bästa...
Pappa - viking
Jo jag vet mami =( Allt de här suger så mkt bara! blir så ledsen >.<; Ja.. vi får hoppas på det bästa =( kramar till dig! Krama pappa från mig med!
Jag förstår inte riktigt hur ni kan vara så öppna på en blogg. Är inte detta lite privat för att skriva av sig på en blogg? Förstår att du/ni har det jobbigt, men förstår inte riktigt detta med bloggvärlden. Helt öppet berättar man sådanahär saker. Tycker man ska vända sig till sig själv och sin familj och bearbeta det hela och inte vända sig ut i internets kalla värld. Men vi är olika. Jag hoppas verkligen att din pappa klarar sig. Ring och prata med honom mycket är ett tips från mig. Hur du känner, hur han känner osv. Kämpa på!
Hej =) Min blogg läses främst av mina vänner och familj och jag skapade den främst för detta ändamål att dem skulle läsa den, sedan har det väl kommit in lite fler folk oxå såklart! Jag är en öppen människa, och delar med mig av vad som händer, både jobbiga saker och roliga.. Tycker mina vänner förtjänar att veta varför jag har mått dåligt den senaste tiden oxå och så.. =/ Jag pratar mkt med han, det är de bästa man kan göra :D Tack =)
Vi delar visserligen privata saker men det är inga hemligheter. Cecilias pappa har läst vad vi skrivit och han är den första att tala rakt och ärligt om detta. Varför kan man inte berätta om sådant som är jobbigt? Livet är inte alltid rosenskimrande och flashigt.
Till mamsen: Klart man kan berätta om jobbiga saker. Men det är kanske inte det första jag skulle göra om jag fick veta en sådan här jobbig sak. Då skulle jag välja att tala direkt till mina vänner och inte via bloggvärlden, om du förstår. Men vi är alla olika. Jag tycker skrivandet är en otroligt bra uppfinning och ett bra sätt att bearbeta sina känslor på, men att lägga ut det öppet på en blogg samma dag eller dagen efter man fått ett jobbigt beskedd är inget jag skulle göra. Men tycker att man får göra som man vill och Cissi har gjort sitt beslut. Det är kanske inte meningen att jag skulle halka in här på bloggen o andra sidan halka jag in här för att hon skrev om något som berör mig.Och det tackar jag henne för! =) Ni får kämpa på mamsen och Cissi. Kommer fortsätta hänga kvar på din blogg om detta är okey ? =) Sen måste jag tillägga att jag inte menar något alls illa med mitt inlägg utan undrade bara. Ni/din pappa ha trots allt kämpat mot denna sjukdomen i tre år.
Pinsamt att jag blev helt tårögd på jobbet. Kärlek till din norrländska pappa och dig och resten av din familj såklart.
Nina: aww vad söt du är <3
Amanda: Klart du får. Och det är klart jag berättade för mina vänner först och främst, har vetat de här rätt länge innan jag valde att skriva om det.. Känns bättre att få skriva av sig bara!
Älskade barn. Jag kan inte säga eller göra något för att du ska må bättre och pappa skulle bli jätteledsen om han visste hur dåligt du mår över detta. Han har gruvat länge för att berätta detta för dig. Men du måste ju få information om vad som händer, det blir lättare både för dig och pappa att prata då. Vad vi kan göra är att inte tappa hoppet, du ska fokusera på skolan som trots allt är det absolut viktigaste i ditt liv just nu. Du får inte ha kastat bort nästan tre års högskolestudier. Vi får ta en dag i taget, peppa varandra och hoppas på det bästa. Vi får inte glömma bort att trots all negativ publicitet om vården. så har den trots allt blivit mycket mer avancerad och skicklig. Ta hand om dig gumman! Kram